Jag försöker inte lägga ansvar på era axlar. För oavsett om jag säger det eller inte är detta ansvar redan ert, enbart p.g.a. det faktum att ni är några av de få på jorden som har smakat denna oskattbara gåva som heter Scientologi. När allt kommer omkring skulle den vetenskapsman som upptäckte botemedlet mot cancer ha ett ansvar att göra allt i sin makt för att göra kuren känd för världen. Betänk då vårt ansvar. Vi talar inte bara om ett botemedel för kroppen, vi talar om en sjukdom så allvarlig att människan nu tror att hon är den kroppen. Och vad vi erbjuder är odödlighet och frihet – för all evighet.
Faktum är att det största jobbet har klarats av. Detta är något som aldrig uppnåtts under tidigare religioners hela historia. Vägen har hittats och den har stakats ut. Men även om vi skulle kunna placera allt vårt material på varenda hylla i världen, förutom att göra det oförstörbart för katastrofer, skulle vi inte ha åstadkommit något överhuvudtaget om detta material inte används.
Även om vi vunnit det viktigaste kriget, kommer det helt säkert att förekomma strider framöver. Än sen då? Vad annat är att vänta i en värld som är utsatt för just de aberrationer som Scientologin avslöjat? Ron sade i ”Scientologins mål”: ”I en orolig värld är uppgiften inte lätt. Men om så vore, skulle vi inte behöva utföra den.”
När allt kommer omkring så har andra inte svaren. Det har vi. Men detta handlar inte om att slå sig på bröstet. För det finns många människor där ute som faktiskt söker och som verkligen försöker. När de misslyckas är det för att de saknar svaren som vi har. Så vi kan inte inleda detta nya årtusende med att klaga över världens alla brister. Nej, vi måste alla vakna på morgonen, se oss i spegeln och säga: ”Det är mitt ansvar att hantera. För vi är de enda som kan.”
Så var befinner vi oss då på tröskeln till det 21:a århundradet? Vi står precis där vi måste stå, fullt redo att bära facklan till slutlig seger.
Den fullständiga audiovisuella presentationen av hela detta tal kan ses i Scientologi-kyrkan närmast dig.
